fredag 25 november 2011

drömmen som jag ville stanna kvar i

Drömde den första drömmen i natt om farmor sedan  hon drabbades av stroken . Hon kunde prata och var som vanligt och tröstade mig med sin högra hand som hon i verkligheten förlorat. Hon sa att allt var bra nu och sedan vaknade jag. vilket hån!! vilket ..#@&##!  HÅN!! Hon som för några veckor sedan njöt av livet ,tittade på sport och allt annat av intresse på tv , löste korsord och läste böcker i mängder, pratade med mig om våran efterlängtade resa till henne och om hur mycket vi saknade varandra. Nu kan hon inte göra någonting av detta längre. Hon är inte kvar. Min intelligenta,snälla, godhjärtade och kloka farmor som  var mer som min mamma än farmor, som alltid hade svar på allt här i livet och som var en av dem som gav mig  stor trygghet är borta. De gör såååå  ONT ..fast bara för ett tag innan jag går in i förnekelse igen. För detta fasansfulla  kan inte ha skett min älskade farmor. Hon ligger inte i en sjukhus säng på sös utan myser framför tv  med en kopp varmt kaffe och inväntar julen som är hennes favorit högtid. Jag vägrar att acceptera detta...jag vägrar!!!  Å ändå är det sant...hon är borta ...min Farmor Asta är borta för gott.  DE gör så ONT..så fasansfullt ont. Mina ögon förblindas av tårar och ur min strupe kommer ett fasansfullt vrål. Jag älskar dig av hela mitt hjärta! Nu är det du som behöver mig och jag står här för alltid vid din sida!

lördag 12 november 2011

Idag är dagen då mitt liv förändras..tomheten äter upp mig..saknaden gör mig blåslagen. Aldrig mer ska jag få höra din vackra röst ,vaggas i din famn,skratta med dig,prata om allt och inget. Du är min bästa vän min mamma min pappa. Älskade farmor jag kan inte förstå hur jag ska kunna leva utan dig. Du är mitt allt och mycket mer♥